Längesedan..

Jaha, då sitter jag här igen efter ett långt uppehåll i mitt skrivande som använts till att fundera. Jag behövde fundera över om jag skulle fortsätta skriva eller inte. Mannen tyckte efter förra inlägget att det var bra skrivet men väldigt utlämnande. Jag och min sida tyckte att det kunde väl kvitta då jag är anonym, men han menade på att det fanns ju faktiskt de som visste vem vi var i alla fall. Välkomna till kvinnligt respektive manligt perspektiv:). Alltså, efter en lång tids funderande bestämde jag mig då för att skriva av mig igen och de som vet vem jag är känner också till det mesta av det som jag skriver om - varför då se det som ett hinder?
Sedan jag skrev sist har det hänt lite i mitt liv, mest vardagliga saker som är både roliga och lite mindre roliga.
Jag hann ha två egna aerobicpass som instruktör innan julen kom - stor nervositet innan och en ännu större lättnad efteråt för att jag faktiskt fixade det utan att svimma:). Några pass fick jag ge bort till någon annan instruktör då jag själv åkte på förkylningar, lite magproblem och andra smååkommor. Fruktansvärt frustrerande då jag till slut blev rädd att de övriga på gymmet skulle tro att jag inte vågade hålla i några pass.
Sedan slutade en av mina kolleger för att gå på föräldraledighet med lite välbehövd semester innan - stor saknad!!
Därefter kom så julen i rask takt och jag & min familj var med om något så fruktansvärt skrämmande och obehagligt som jag varken hoppas eller tror att vi under vår återstående livstid kommer att vara med om igen. På lillejulafton är vi på väg till mina svärföräldrar för att fira lite med dem, men först ska vi åka inom "Hemmakväll" för att lämna tillbaks några filmer. När vi svänger runt hörnan på den väg vi ska stanna på ser vi en man som ligger på trottoaren varpå min man börjar sakta in då han tror att mannen i fråga ramlat och behöver hjälp. Jag ser dock att det finns ett hål i pannan på denna man och att han ligger i en stor blodpöl med ögonen vidöppnna - han ser död ut!
Jag skriker att min man ska fortsätta framåt då vi har alla tre barnen i bilen och att han istället ska gå bort och försäkra sig om att någon ringt efter ambulans. Det var gjort. Mannens liv gick inte att rädda, vi var ganska låga och äldsta dottern som såg allt, kunde inte förmå sig att äta något denna kväll. I mellandagarna kom två väldigt sympatiska poliser hem till oss och tog våra vittnesuppgifter. Med tanke på senaste tidens plumpa agerande/uttalande från diverse poliser vill jag här lyfta upp denna kår. Då de dagligen ser väldigt mycket och säkert känner frustration många gånger var i alla fall dessa två riktiga gentlemän som var hänsynsfulla och varsamma då de tog våra två äldsta barns vittnesmål. Uppgradering av händelsen: ingen gärningsman är ännu gripen..
Nyår kom(!). Vi firade inte på det sätt som vi egentligen hade velat, men trots lite irritation innan dagen kom så fick vi ändå trevligt - betydligt bättre än vi vågat tro. Nästa år ska vi ändå försöka vara lite tidigare i vår planering så vi kan påverka i den riktning vi själv vill utan att känna oss fångade i en fälla. Dock, som sagt, blev kvällen ändå bra.
Största tjejen fyllde sedan 15 (ups(!), hur gammal är då jag?) och vi skulle fira henne med våra övriga familjemedlemmar. Det blev inte så eftersom både jag och dottern i fråga var lite småfebriga och förkylda. Vi sköt på det till veckan efter, men fick sedan skjuta på det på obestämd tid då jag lyckats dra på mig ett virus på balansnerven. Ledsen och arg på hela situationen fick jag snällt stanna hemma från jobb, försöka ordna någon annan att ta mitt pass osv, osv. Det gick helt enkelt inte ens att tro att jag skulle kunna varken det ena eller det andra - för mig kändes det mest som att jag befann mig i ett ständigt karusellåkande eller ännu värre, att jag ständigt var på "snusen" (positivt tänkt så var det i alla fall helt gratis).
När jag så äntligen kände mig bättre så var jag tillbaks på jobb igen en hel vecka innan min kollega och vår vikarie för den andra kollegan åkte på influensa - jag kan säga som så att jag somnade i soffan den fredagen:). Det var ändå mest synd om dem(!). Själv upplevde jag det jobbigt att vara sjuk, beroende av andra och ett ständigt dåligt samvete mot kollegerna som fick köra på efter bästa förmåga. Känslomässigt är det lättare att vara den kollegan som är på plats och drar lasset - tycker i alla fall jag:).
Sonen fyllde 13 i slutet på januari och vi firade honom själv väldigt stillsamt med god mat och hyrda filmer. Helgen efter hade vi så kalas för alla tre barnen. Öppet hus blev det så folket kunde komma och gå som de ville. Allt flöt på bra och lyckligast var så´klart den blivande sexåringen - för henne är allt dylikt fortfarande spännande (för 13-åringen också, även om han inte fullt ut erkänner det:) ). Sedan fyllde då lilltjejen sex i veckan som gick. Vi har som tradition att sjunga och ge frukost på sängen vilket alla ser fram emot, utom möjligtvis 15-åringen som gärna vill ha så mycket sömn hon kan få:). Dock är detta väldigt spännande för en sexåring vilket jag fick erfara genom att skicka henne i säng igen kl fem på morgonen för att kunna "överraska" henne:) - charmigt!!
Ny cykel från oss, skrivbord från farmor och farfar som kom hem till oss en sväng då de inte kunnat komma på kalasdagen, alltså det blev en lyckad dag för den lilla!!
Hon hade fått pengar - lite besviken blev hon på mormor och morfar för att de inte hade med sig en paket - till hjälp till en ny säng. Dagen efter körde därför min man ner till Malmö för att hämta denna. Vi tyckte att det var precis en sådan som var kanonbra till henne då det fanns både lådor och hylla till den, men när vi skulle sätta upp den visade sig att den var för smal så nu får vi själv försöka sälja den igen - jaja, ibland är vi kanske något impulsiva. Jag såg bara hylla och lådor + det bra skick den var i men glömde kolla måtten:).
Själv höll jag i mitt första step-pass denna kväll och det gick skitbra!!!
Jag kände mig helt oövervinnlig ända tills senare på kvällen då en ny förkylning slog till med full kraft:(.
I fredags var vi så äntligen hemma hos vår goa kollega som fått sin lille prins den 15:e januari. Trots lite magknip på kvällen så var han helt fantastisk. Bebisar luktar gott, är mjuka och man får en känsla av att de ska skyddas till varje pris om det så blir att man själv stryker med. Min kollega som är mamma till honom är ensamstående, men pojken har dock en hyfsat närvarande pappa. Vi fick pratat lite om olika situationer och känslor som kan vara svåra för pappor att förstå, som t.ex varför han inte i nuläget bara kan komma och hämta barnet med sig hem till sig för övernattning. Helt fel läge så här tidigt då hormonerna på en kvinna gör henne till en tigrinna som försvarar sitt barn. Vill här påpeka för personer som inte håller med om det rätta i detta, att pappan är välkommen att vara där hemma så mycket han vill för att vara med sin son - förutom övernattning. Dessutom ska ingen döma utan att veta varje detalj i bakgrundsfaktan!
Helt underbar var han i alla fall.
När jag sedan körde hem på kvällen/natten såg jag ett djur som ja först trodde var en hund - det var det inte!
För att försäkra mig körde jag och vände för att kunna ta mig en närmare titt. Jag körde förbi detta djur tre gånger och kan svära på att det jag såg var en varg. Skithäftigt och skrämmande på en och samma gång!!
Ja, vi har gjort rätt - polisen fick samtal från min man som vidarebefodrade vad jag sett (hade inte numret med mig i bilen) och de trodde på mig.
Igår var jag ute och gick en runda med en väninna i skogen i det helt underbara vädret. Sedan var jag och lilltjejen en sväng hos mina föräldrar medan övriga familjemedlemmar var på fotbollscup. Äldsta dottern sov sedan hos en väninna på annan ort och gör så även denna natt. Vi andra tittade på melodifestivalen och åt sen mat.
Idag sover en kompis till sonen över då de ska på cup imorgon - det är sportlov för övriga familjemedlemmar nämligen. Lilltjejen sover hos farmor och farfar för att slippa gå upp tidigt och sedan hänga inne i en idrottshall hela förmiddagen, så är är väldigt lugnt hemma just nu. Nu blev det mycket trots att jag försökt fatta mig kort, men så var det också ett tag sedan jag skrev något. Sov så gott!!