Idag vaknade jag med 5-åringen lutande över mitt huvud med frågan "Kan jag få en macka nu då?" Den frågan kunde jag inte ens minnas att jag hört tidigare på morgonen. "Ja, det är väl klart.", sa denna ångestfyllda mamman som samtidigt undrade hur länge lilltjejen varit vaken egentligen. Sedan hörde jag att hon hade satt igång en film och då förstod jag att hon hade hållt sig sysselsatt och ingen större nöd hade gått på henne - puh!
Idag hade maken och sonen åkt iväg redan vid 7.30 på morgonen för att spela fotbollscup och tonåringarna sov så´klart länge. Upp ur sängen tog jag mig i alla fall och då visade klockan på 9.30, inte konstigt om det sög i tarmen på minstingen. Några telefonsamtal först bara, min mor ringde för att höra hur det var och hur det gick för sonen i cupen. Det gick inte att svara på då min man vid sådana tillfällen blir helt döv när det gäller ringsignaler - jag hade försökt få tag på honom två gånger redan. När jag precis börjat ta fram frukost så ringde telefonen igen och då var det svärmor som undrade om jag visste något om vilken tid sonen skulle spela nästa match. Detta kunde jag inte heller svara på då matcherna lottas ut först när man kommer dit för att delta i cupen och jag hade ju fortfarande inte nått maken ännu. När luren var pålagd släntrade tonåringarna nerför trappan och de var gulliga nog att hjälpa till att fixa fram frukosten. Givetvis ser jag bara till att njuta vid dessa tillfällen för det är inte varje gång det är lika kul att hjälpa till när man är tonåring, även om jag faktiskt inte kan klaga nämnvärt på dottern. Vi åt frukost i lugn och ro och pratade lite om gårdagen. Min stora tjej blev helt såld på den lille killen som var här hemma igårkväll och det verkade ganska ömsesidigt då han självmant klättrade upp i hennes knä och ville sitta där och äta, i alla fall under en liten stund:). Kvällspostenförsäljaren kom och givetvis hade jag inte några kontanter hemma, så det fick bli 25 kr i enkronor - jippi!
5-åringen ringde kompisen från igår för att höra om hon ville leka samt gå till pulkabacken. Kompisen var för tillfället med sin pappa i replokalen, men hon hade också tjatat hela morgonen om att få leka med min lilltjej så vi bestämde att hon skulle ringa så fort hon kom hem därifrån. Sedan ringde äntligen maken och berättade då att killarna åkt ut och att de snart var på väg hem. Jag fick röjt undan det mesta med bäddning, diskning, tvätt och annat tillhörande morgonplock. Männen i mitt liv kom för en stund sedan när jag precis satt mig framför datorn en stund och redan har min Stora Kärlek somnat i soffan en stund, sonen har stuckit ut för att umgås i snön med kompisar, tonårsdottern har följt pojkvännen till stationen och 5-åringen har bjudit in ännu en kompis att följa med till backen - hmm.. hon kom nu och minstingen har inte ens några kläder på sig ännu!! Jag ska därför genast gå ner och hjälpa henne med detta så jag återkommer nog fram emot kvällskvisten igen. Hej så länge:)..
Jaha, då är jag tillbaks framför datorn igen efter en pulkasväng i backen.
Efter att jag avslutat min tid framför datorn tidigare idag så skyndade jag mig ner för att hjälpa lilltjejen på med understället. Hon var dock inte så bekymrad över att springa runt i bara trosorna när kompisen kom, men hur kul kan det vara för kompisen i sin tur att se min lilla tjej springa runt som om hon nyss stigit ur sängen. Ja, jag vet inte men hon lovade min dotter att hon i alla fall inte skulle skratta åt henne för det och med det tycktes allt som att saken var ur världen. När jag kom in i bilden kom dock kläderna på. Sedan lät jag mannen sova en stund till i soffan undertiden som jag skulle göra fika att ta med oss till backen. När jag då stod där och gjorde varm chokladmjölk så bestämde jag mig för att strunta i att fixa mer att ta med. Jag hade en tanke om att vi inte skulle bli så långvariga utan istället gå hem för att äta middag snart. Sagt och gjort.. Därför väckte jag maken och sa att det var dags att göra sig i ordning. Då kom givetvis frågan om vad jag hade gjort för matsäck, suck... Jag svarade att jag lagt ner detta projekt och det visade sig att det inte var särskilt populärt. Det var väl själva tusan, tänkte jag men bet ihop och gick ut i köket för att fixa matsäcken. Därefter började jag hjälpa min minsta med att fixa fram ordentliga kläder att ha på sig och det visade sig att det inte skulle bli det enklaste. Nä, det var fel på strumporna, sedan var det fel på vantarna och under denna tiden springer mannen runt och fixar vad han ska ha på sig. Efter en liten stund kommer frågan om jag vet var hans skidbyxor är och efter diverse förslag från mig utan resultat, samtidigt som 5-åringen började strejka medan hennes kompis sprang ut och in genom dörren började mitt tålamod att tryta. Först lite, sedan lite till innan jag slutligen tappade det på vägen någonstans. Under denna tid hade jag fått frågan av maken om jag var på dåligt humör men nu fick det vara nog!
Han var på dåligt humör för att jag inte meddetsamma fixat fikan som jag sagt att jag skulle och sedan för att jag inte var färdig när alla andra var det. Jag förklarade, ganska irriterat förstås, att det var riktigt frustrerande att han var irriterad trots att jag faktiskt gjort i ordning fikan och ännu värre att jag skulle lösa hans problem med skidbyxorna samtidigt som jag hade en pågående konflikthantering med 5-åringen och att han slutligen inte kunde förstå varför jag inte var helt färdig när alla andra var det. Är det konstigt??
Till backen kom vi i alla fall och jag fick åka pulka några gånger. Minstingen som vågade åka slalom förra året vågade inte åka på pulkan själv idag, så det blev åka av för hennes mamma också. En liten fikapaus för sakens skull hann vi också med och det smakar väldigt gott utomhus, fast idag smakade chokladmjölken allt annat än gott. I all stress hemma innan vi kom iväg så hade jag glömt att hälla ut vattnet ur termosen innan jag fyllde på med choklad - inte konstigt att det blev så mycket kvar av drycken i kastrullen:). Några åk till blev det innan vi först drog hem dotterns kompis från igår på pulkan och sedan fortsatte dra vår egen tjej hem. En liten paus blev det nu men det blir snart dags att fixa fram maten innan klockan blir alltför mycket. Tonåringen har idag ångat ansiktet och fixar med acnemedel för att bli av med lite småacne - rena skönhetsbehandlingen!
Hon var supergo mot lillasyster när vi kom hem från backen. Då hade de lite tjejmys i soffan med bokläsning under filten, så mysigt. Sonen träffade vi i backen med vinterjacka, joggingbyxor och gympaskor(!). Han blev underkänd av sin mamma och fick en tidsbegränsning med den klädseln i vinterbacken vilket han absolut inte kunde förstå - så kallt var det ju inte.. Nej, bara -5 grader!! Han kom i alla fall också hem för en stund sedan. Därför ska jag nu avsluta mitt skrivande för att gå ner och fixa maten undertiden min make, som nu är förlåten:), håller på att tända kaminen. Ett skönt avslut på helgen!
Ha en fortsatt bra kväll..