Pengabrist

Idag är troligtvis dagen då jag inte kommer att skriva så mycket. Jag har känt mig ganska nere idag. Det började med att jag satt på toalettstolen med tårarna rinnande nerför kinderna när jag insåg att maken har födelsedag imorgon och det finns knappt pengar på kontot att köpa present för. Han tyckte att det var fint nog med en god middag imorgonkväll men det tyckte inte jag.. Alltså, varför betyder pengar så mycket här i livet?
Ibland känns det så orättvist när det verkar som att vi kan vända ut och in på dessa pengar hur mycket som helst och ändå vill de aldrig räcka till ändå. Vi försöker alltid se till att våra barn ska få vad de behöver först och främst och ändå får de avstå ganska mycket jämfört med många kompisar. Julen som nu står på tröskeln känns redan som den står mig upp i halsen. Jag skulle så gärna vilja ge mina barn, i synnerhet de två stora, det där lilla extra som jag vet att de innerst inne önskar sig så hett, men det går helt enkelt inte. Ändå får de bara hälften av vad kompisarna får och ibland känns det så j-a orättvist. Jag missunnar absolut inte någon annan att ha det bra men i dagens Sverige syns ett alltmer klassindelat samhälle. Både jag och min man har kämpat med att plugga på högskola när våra stora barn var små, vi har redan levt fattigt men då hade vi gnistan kvar - vi gjorde ju detta för att få det bättre.. En stor missräkning bara - vi valde utbildning som ledde till yrken inom skola och barnomsorg och här får man absolut inte klappa sig på axeln och säga:"Jag är bra på detta och därför tycker jag att jag är värd en lön på 30000:-/mån. Nej, mannen har jobbat med sitt i 11,5 år och jag med mitt 7,5 år och bådas mannens lön ligger precis ovanför 23-strecket och min ett par 100 under. Jag jobbar nästan heltid och min man har två x-tra jobb, vi bor relativt billigt och har visserligen två bilar för att kunna ta oss till våra jobb men absolut inga flotta sådana. Vi själva unnar oss nästan aldrig något i klädesväg el.dyl och då känns det skitjobbigt att vi inte ens kan ge varandra en ordentlig födelsepresent när vi fyller år. Nog om det. När jag kom till jobb mådde jag inget vidare idag pga ovanstående och sedan hade dessutom 5-åringen fått mig att börja lipa också. Jag orkade bara inte vara hennes mamma denna morgon. Så´klart blev vi försenade till mormor och morfar där hon skulle vara idag, så det var bara att åka vidare direkt. Jo, jag var faktiskt i tid på arbetet idag ändå:). Med detta arbete jag har måste man ju ändå vara i hyfsat skick, barnen kan ju inte rätt gärna hjälpa att jag inte har råd att köpa presenter som jag vill. Jag och mest den ena kollegan pratade om detta så jag fick "kräkt av mig" lite - stackars henne!! Precis när hon skulle gå hem kom en kollega från en annan avdelning infarande och tyckte att vi fortsättningsvis skulle tvätta själv för hon tyckte det var jobbigt att behöva hämta in vår tvätt också. Tja, detta har jag pratat med en av hennes kolleger om som tyckte att vi två kunde göra som vi ville men att vi kunde tänka på att gå in och hämta vår tvätt själv också. Detta vet jag att mina kolleger har gjort, själv har jag alltid gått hem den tiden på eftermiddagen, men tvätten har hängt i torkskåpet dagen efter. Jag försökte få henne att se mig i ögonen och säga att mina två kolleger INTE hade gjort sina plikter men allt bara flummades runt så jag gav upp. Istället sa jag att vi tar en annan dag till tvättning så slipper vi dessa trista diskussioner. Sedan fick jag lite ångest att min kollega som stått i hallen skulle tro att jag i föregående diskussion menade att jag var missnöjd med hennes och min andra kollegas arbetsinsats, så var det inte menat men det kan bli fel när man ska vara sarkastisk och ännu mer fel när man har oroliga tankar i huvudet samtidigt som man ska vara skärpt i andra lägen också. I alla fall var det inte några sura miner efteråt när jag kom in med mina barn på andra avdelningen. Efter jobb bar det iväg för att se vad jag ändå kunde fixa i födelsepresent och det fick bli lite halvfattiga alternativ mest för att där ska vara någon paket, eller förresten det är inte riktigt sant, där finns faktiskt en tanke med dem men jag önskar så att jag kunnat köpa något mer rejält. Sedan skyndade jag att hämta minstingen på väg hem. Henne fick sedan mannen ta hand om då jag glömt avboka min och tonåringens träningspass idag. Det var ändå skönt att få fokusera på något annat ett tag och att komma hemifrån. Just nu är det som min minsta håller på med en frigörelseprocess från mig och därför startar konflikter hela tiden, samtidigt vill hon vara väldigt nära mig och inte släppa taget och jag skäms för att säga det, men det är inte varje dag jag orkar med detta. Därför var det skönt att komma iväg en stund för mina ledsna känslor hade inte försvunnit helt. Imorgon ska jag förklara mig för mina två goa kolleger på jobb att jag inte på något sätt menat att hänga ut dem om det har uppfattats så. Jag ska stiga upp tidigt och tillsammans med mina barn sjunga för Kärleken innan jag far iväg till jobb. Framförallt ska jag försöka må bättre och vara mer positiv. Nu ska jag däremot gå och lägga mig. Sov så gott..