Kalastankar

Idag började morgonen hyfsat lugnt trots att det är fruktansvärt jobbigt att stiga ur sängen denna mörka årstid. Efter en stund var jag klar och stod ute framför bilen. Hade jag i mitt stilla sinne trott att detta var dagen som jag i lugn och ro skulle köra till mitt arbete så var det ett misstag.. Det låg ett lager av snö blandat med hagel på rutorna - gårdagskvällens skörd skulle jag tro - som nu frusit fast. Alltså, det var bara att bita ihop och ta itu med det jobb det innebär att skrapa vindrutor. Snart var jag i alla fall på väg och det verkade lugnt på vägen trots allt, det vill säga tills jag kommit halvvägs. Då började det att snöa, jag kunde riktigt känna att hur halt det var på vägen så trafiken rullade på i snigelfart. Sådana dagar är detta helt på sin plats, man ska absolut inte äventyra sin egen eller någon annans hälsa. När jag började närma mig orten där jag arbetar beslutade jag mig för att ta en annan väg som jag trodde kunde bli en genväg då trafiken nästintill stod stilla på min vanliga sträcka. Detta var ännu en missberäkning för här visade det sig att det låg en bil i diket samt en bärgningsbil som blockerade min sida av vägen, för att kunna dra upp bilen ur diket. Bilägaren stod bredvid och såg, tack och lov helskinnad ut. Det visade sig också att denna väg så´klart var betydligt mer slaskig och hal än vägen jag lämnat bakom mig, alltså blev genvägen en senväg. Hur som helst kom jag helskinnad till mitt arbete och det kan jag ju vara glad över med tanke på att det inträffat runt 80 olyckor i trafiken denna dag - detta bara i Skåne. Tillsammans med den lilla skara barn som kommit och min andra gulliga kollega åt jag en mysig ägg- och varm choklad-frukost. Lite mörkt utomhus, tända ljus på bordet och lugnet lägger sig över barnaskaran, då är mitt arbete som bäst:). Idag planerade vi lite julförberedelser som ska göras med barnen på min avdelning och det ska bli både roligt och spännande. Det enda smolk i bägaren är att min gravida kollega endast kommer att jobba ett par veckor till innan hon går på ledighet och i dagsläget vet vi inte vem som kommer istället för henne:(. Dagen förflöt lugnt med några orosmoln när jag tittade ut genom fönstret då och då. Emellanåt var det rena snöstormen ute och tanken på att köra mina dryga tre mil hem gav mig lite oroskänla i magen. När det blev dags för mig att önska trevlig helg och bege mig hemåt blev jag först "tvungen" att köra inom köpcentrat. Dels hade sonen inte någon ordentlig vinterjacka då fjolårets slutade halvvägs uppåt armarna och dels skulle vi på kalas till makens systerson på kvällen så en paket behövdes också.. Superglad blev jag när jag gick in på JC, hittade en jacka vi tittat på förut men tyckt var något för dyr men som till min plånboks stora glädje nu såldes till halva priset. Dessutom fanns det en enda kvar i rätt storlek och jag som aldrig brukar ha sådan tur tvekar inte utan slår till efter ett snabbt samtal hem till maken - jippi!!
Sedan blev det dags att se till så en present till barnens kusin blev fixad. Han ska fylla 16 och vad sjutton köper man till en kille i denna åldern som dessutom inte vet vad han vill ha. In på Kicks och luktade på olika killparfymer tills det snurrade runt i huvudet på mig, illamåendet var inte långt borta när jag väl bestämt mig för vilken som luktade bäst. Därefter pinnade jag snabbt ut till bilen och sedan var det raka vägen hem - trodde jag i alla fall.. När jag närmade mig hemmet började det bli allt mer obekvämt att befinna mig ute i trafiken. Det var halt, mörkt och började snöa. Trafiken slog ner på takten och anpassade sig till vädret. När jag sedan skulle svänga för att köra sista sträckan hem så gled bilen bara förbi avtagsvägen jag skulle in på, det var en ganska obehaglig känsla. Istället var det bara "krypa" till nästa avtagsväg och sedan ligga i ca 30km resten av färden hem. Väl hemma försökte jag få mannen att förstå att det bästa var att inte alls ge sig ut på vägarna igen, att vi kunde gratulera barnens kusin en annan dag - men icke!! Vi har en jättesnäll kille som brukar fixa vår bil och han var så schysst att han bytte bil med oss ikväll så vi fick plats alla i samma då stora dotterns kille också skulle med. Jag vägrade köra mer idag så det blev mannen som fick ta plats bakom ratten till hans förtret. Nu kunde han ju inte ta vin till maten eller konjak till kaffet, men så fick det bli denna kväll. Han visade inte med minsta min att han var besviken och det får han ha en eloge för. Kalaset var som vanligt trevligt ur det perspektiv att vi fick träffa övriga gäster som vi kunde ha lite socialt utbyte med, men fredagar är inte en dag jag vill sitta på kalas för då är jag så trött att jag bara vill ha en lugn kväll med familjen. Vi kom i alla fall både fram och tillbaks helt oskadda, men jag råder alla till att ta det lugnt i trafiken. På med idol hemma lagom för att se Anna åka ut. Vilken nervpress för henne och Johan som dessutom är de yngsta deltagarna. Nu hade jag ju hoppats att Johan skulle åka ikväll. Visst, han är jättegullig och charmig men tyvärr den av kvarvarande deltagare som som sjunger sämst. Han kan givetvis inte hjälpa att han kommit i målbrottet, men vi kan ju inte rösta på honom för att vi tycker synd om honom heller. Detta är en tävling i att kunna sjunga och det är inte rätt mot övriga deltagare om han hänger kvar nästa vecka också. Vem ska då åka hem(?) - Kevin som klarar av vad du än ger honom för genre, Robin som är en duktig sångare eller Alice som går från klarhet till klarhet??
Johan är charmig men rösten låter lika knarrig från den ena veckan till nästa och nästa och... Då ska man inte vinna en tävling som handlar om att kunna sjunga bäst. Vi har sett "Fredag hela veckan" som vi skrattar gott till. Rå men hjärtlig humor, det är vad jag behöver en vanlig fredagkväll. Nu har mina två yngsta somnat gott i sina sängar och jag hoppas att största dottern och hennes pojkvän snart också ska somna. Sant är i alla fall att jag är supertrött nu och tänker därför göra mig redo för sängen. Imorgon är en ny dag - det är det kanske redan förresten. Sov så gott!!